Tio lag slogs om honom – förgäves! Varför valde den 26-årige toppbacken att stanna i Karlstad?
Om man i oktober hade sagt till en Färjestad-supporter att Axel Bergkvist skulle dra på sig den gröna tröjan även nästa säsong i Löfbergs Arena, hade de förmodligen mött påståendet med ett skeptiskt leende – och fortsatt oroa sig. När en 26-årig elitback spelar sitt livs hockey och kontraktet närmar sig sitt slut, brukar det nämligen vara full fart på SHL:s spelarmarknad.
Men verkligheten överträffar ofta dikten. Trots uppgifter om att så många som tio SHL-konkurrenter jagade hans namnteckning, valde den svenske backen till slut att stanna i Karlstad och skriva på ett nytt avtal med Färjestad.
Från ”vi får se” till klart avtal
Vägen fram till kontraktsförlängningen var dramatisk. I slutet av september, precis när säsongen drog igång, uttryckte sig Bergkvist försiktigt i en intervju med *Värmlands Folkblad*. Han ville undvika tidiga störningsmoment och förklarade: ”Det [en tidig förlängning] är ett alternativ, men inget för mig. Jag vill lägga det åt sidan och fokusera på mitt spel.”
Detta lugna förhållningssätt handlade inte om bristande lojalitet, utan snarare om en professionell spelare som tog fullt ansvar för sitt eget marknadsvärde under ett kontraktsslutande år. Han inledde säsongen 2026/27 på ett strålande sätt – med ett mål och fyra assist på de fyra första matcherna – och tog därmed med sig formen från föregående säsong, då han noterades för 25 poäng, vilket var hans bästa notering hittills i karriären. Samtidigt gick agentens telefon förmodligen varm. Enligt en podcast från *Aftonbladet* var Örebro den mest påstridiga klubben, tätt följda av Brynäs och Malmö, medan även Rögle senare gav sig in i jakten.
Varför var det svårare att stanna än att lämna? För Färjestads sportchef var detta en kamp som verkade nästintill omöjlig att vinna. Lagets backuppsättning var redan fylld av välbetalda stjärnor, vilket lämnade i princip inget utrymme under lönetaket. Samtidigt hade Axel Bergkvist – en egen produkt som nyligen utsetts till assisterande lagkapten – sett sitt marknadsvärde skjuta i höjden, med en uppskattad månadslön på 250 000 kronor, efter en glödhet inledning på säsongen.
Med lockande anbud från andra klubbar i horisonten hade Färjestad inte mycket mer att erbjuda än ”känsla” och ”status”. Sedan han anslöt från Mora 2022 har Bergkvist tillbringat fem säsonger i Karlstad och utvecklats från en lovande talang till en av ligans farligaste offensiva backar. I oktober berättade han öppenhjärtigt för media: ”Jag trivs väldigt bra här – jag har alltid trivts bra här.” Denna känsla av samhörighet, i kombination med hans växande roll i laget, vägde till slut tyngre än rent ekonomiska faktorer.
En vändning i ”Rashomon-stil” – och den slutgiltiga segraren
Intressant nog innehöll kontraktsaffären ett kort ögonblick av ”förnekelse”. Den 12 november rapporterade *Aftonbladet* att Bergkvist hade bestämt sig för att förlänga sitt kontrakt. Men bara en dag senare klev spelaren själv fram och dementerade uppgifterna: ”Det som rapporterades idag stämmer inte – även om jag faktiskt för diskussioner med Färjestad.”
Detta försiktiga förnekande underströk bara hur komplexa förhandlingarna var. För fansen spelade den snåriga processen dock mindre roll. Det som verkligen betydde något var att – i en tid präglad av stor spelaromsättning och pengarnas enorma dragningskraft – en toppback i sin bästa ålder, jagad av halva ligan, valde att låta sin karriärs gyllene år utspela sig i samma stad och inför samma supportrar.
Genom att behålla Bergkvist har Färjestad säkrat mer än bara en back som kan producera närmare 40 poäng på en säsong; de har fått en stark symbol för både lojalitet och ambition. Medan tio andra klubbar satt och räknade på siffror i ett försök att värva honom, satte Bergqvist sin namnteckning på ett förlängt kontrakt – kanske det mest romantiska ”motdraget” i ishockeyvärlden.
